Sommarfester
Festplatsområdet, sommaren 2003
    Festområdet på Bäcknäset sommaren 2003

Sommarfesterna är en gammal tradition i Bredvik. Redan på 1920-talet, närmare bestämt 1928 hölls första sommarfesten på Ölänget nere vid Fickfjärden. Området var ett lieslått-område och helt öppet ned mot Fickfjärden. Idag ett tätt skogsbestånd. Man hade byggt upp en liten dansbana med estrad för musiken och man hade engagerat en hornmusikkår. Eftersom det var Arbetarkommunerna som var arrangör så hade man även en talare för tillfället. Vidare hade man konditori och servering.

Ett annat arrangemang med Ölänget som utgångspunkt var besök av en herre som åkte skidor på vattnet. Som skidor tjänstgjorde två långsmala pontoner och stavarna var utrustade med två burkar som flottörer. Efter ett kort anförande om finessen med att åka skidor på vattnet gjorde han en skidtur ute på sjön. I anförandet poängterade han "att de flesta som drunknar brukar drunkna i vatten".

Efter några år upphörde arrangemangen på Ölänget och i mitten på 1930-talet började festarrangemangen på nytt, nu som midsommarfest på Bäcknäset. Nu hade man en aktiv sportklubb som stod som arrangör, tillsammans med Arbetarkommunen och Bondeförbundet. Nettoresultatet för var och en av de tre föreningar som arrangerade festen blev för 1937 - 200 kronor vardera. Det stora problemet för arrangörerna var dansbanan. Det medförde för stora kostnader att bygga en egen bana och det lyckades inte alla år att få hyra dansbana. Några föreningar hade dansbanan tillverkad i luckor som monterades ihop, men detta medförde både arbete och en del skador vid isärtagningen.

I början av 1940-talet mattades sportklubbens verksamhet av och sommarfesterna inställdes några år för att återuppstå med Bondeförbundet och deras ungdomsorganisation SLU som arrangör. Festen hade nu framflyttats till sista helgen i juli eller första i augusti, beroende på festarrangemangen i övrigt inom kommunen. Arrangerande föreningar inom kommunen brukade träffas på Näslunds Konditori för att planera helgerna.

Problemet med dansbanan kvarstod dock. Första året fick man hyra, men året därpå blev det stopp, och detta i så sent skede att musik redan var kontrakterad. Nu var goda råd dyra. Hilmar Jonsson som var eldsjälen för fest- arrangemangen hade fått reda på att dansbanan i Holmfors, Nyåker inte längre användes och kanske skulle gå att få köpa. Hilmar Jonsson och Erik Forsberg cyklade till Nordmaling och åkte med turbilen till Nyåker där vi träffade en ansvarig för dansbanan och efter mycken diskussion fick vi köpa den, men med förbehållet att om den behövdes i Holmfors skulle vi hyra ut banan.

Sedan uppgörelsen var klar lånade vi verktyg och rev banan och bar fram den till bilväg fick tag i en lastbil och vid 12-tiden på natten hade vi banan på Bäcknäset. Dansbanan monterades upp och efter en del reparationer var den färdig till festen. Banan hade dock sina brister och efter några år dansade man genom golvet under festen och den fick repareras med en masonitskiva.

Festerna arrangerades lördag och söndag, och på söndag började man tidigare på aftonen med arrangemang av olika slag.Man hade teatergrupper, trollkonstnärer, sång och musikartister, fyrverkerier och till och med motorbåtstävling ute på Nordmalingsfjärden. Nu hade vi kommit fram på 1950-talet och ett nybygge av dansbanan var högaktuellt. Från pålningsarbeten i Rundvik förvärvades avkap av betongpålar och med dessa som underlag byggdes en ny och större dansbana.Vy över festplatsområdet (av konstnär Elisabet Bocklund-Holmgren)Vy över området, från dansbanan (av konstnär Elisbet Boklund-Holmgren)

 

 

 


Festerna fortsatte med pengar till Bredviks Bygdegård som mål. Festresultatet var som regel gott, och pengar flöt in till reparationer och underhåll av Bygdegården, till förbättringar av de olika stånden på festplatsen, och till gåvor till olika aktiviteter inom byn. På 1960-talet övertog Erik Forsberg huvudansvaret för arrangemangen och man arbetade vidare, och inkomsterna från festen ökade så att man förutom löpande kostnader under året kunde fondera pengar för framtiden.
Dansbanan (av konstnär Elisabet Boklund-Holmgren)

Vid mitten på 1980-talet skärptes bestämmelserna från polismyndigheterna. Festplatsen skulle vara inhägnad med 2 meter högt stängsel och antalet ordningsvakter tre- till fyrdubblades. Bestämmelser som påverkade nettoresultatet rätt väsentligt med betydligt ökade omkostnader. Fest- arrangemangen fortsatte dock men fram på 1990-talet minskade publiktillströmningen och man började söka nya vägar för arrangemangen, och 1999 byggde man öltält och serverade starköl med tilltugg vilket ökade publik- tillströmningen.

Nu hade man endast lördag som offentlig kväll och fredagkväll blev en trivselkväll med mat och tillbehör för bybor och inbjudna. Detta arrangemang uppskattades, och man ordnade ett par veckor senare ett knytkalas med liknande tema.
  

Maj & Erik Forsberg